DET SKULLE VARA MIN TID NU

Texten är från 2016

Han påbörjade sin tid i fängelset under våren i år. Han har hittills haft 4 permissioner. En dömd pedofil är ute på fri fot, utan övervakning, oftare än jag ens har tid att åka hem till min hemstad. Han har inte suttit av sitt straff än, han har inte rehabiliterats eller ens erkänt sitt brott. Förra helgen fick jag reda på att han haft permission, åkte på Sweden Rock och förlovade sig. Kvinnan han är förlovad med träffade han ungefär två månader innan han våldtog min äldsta lillasyster. Det gjorde ont i hela mig att se att han har förlovat sig. Det är egentligen inte det att jag önskar honom något ont, jag har aldrig önskat skada honom eller önskat livet ur honom. Aldrig. Men att han, en dömd pedofil, ska leva på sitt liv precis som vanligt och åka på festivaler och förlova sig, av någon anledningen gjorde det ont. Han har förändrat hela mitt, mina systrars och min övriga familjs liv och det kommer för alltid att påverka oss.

Jag ville innerst inne att efter att han hamnade i fängelse, skulle mitt liv kännas enklare, bättre, lyckligare än hans. Alldeles nyligen friade min sambo till mig. Jag blev så lycklig och sa ja och vi förlovade oss. Jag är så glad över det. Men… Nu gör det lite, lite ont varje gång jag tittar ner på mitt vänstra ringfinger. Det skulle vara min tid nu. Inte hans. Min.

Om ett par veckor ska jag på Bråvalla Festival i Norrköping. Jag ska dit, mina syskon ska dit, vi ska må bra och ha roligt. Vi fick just reda på att han har beviljats permission under festivaldagarna och med största sannolikhet kommer att befinna sig där. Det finns ett kontaktförbud utfärdat mot honom från min äldsta lillasyster, men ingenting för oss andra. Och ett kontaktförbud, ja han får inte kontakta henne eller hälsa på henne. Men hon vet att han är där. Vi vet att han är där. Jag vet att han är där. Hur ska mina systrar, systrarna han förgripit sig på, reagera om de ser honom, varje gång de tror att de ser honom? Hur ska mina andra syskon reagera, som blivit så svikna och sårade av mannen som skadat deras syskon? Hur ska jag reagera, om jag möter mannen ur mina mardrömmar? Hur ska jag kunna njuta av en helg med musik, vänner och syskon när jag är rädd varje gång jag ser mig över axeln? Inte rädd för att bli skadad, utan rädd för att se honom och hur jag ska bete mig om jag gör det. Kommer jag att bete mig som under alla de åren jag höll det hela hemligt, under alla släktmiddagar, varje julafton och födelsedag som firades i hans närvaro, där jag låtsades som att ingenting hade hänt? Jag är mest rädd för att börja gråta, då gråten för mig skulle vara det yttersta nederlaget i mötet med mannen ur mina mardrömmar. Mannen som aldrig skulle få förstöra mitt liv när jag väl hade vågat välja att berätta hemligheten. Det sorgliga är att det är precis det han gör.

Det skulle vara min tid nu.

Kommentera